Sjukskrivningskonsultation, vad är det?
av Renée Vickhoff
Den ideala sjukskrivningssituationen. Hur ser den ut?
Denna text handlar om sjukskrivningssituationer som är potentiellt svåra. Helt okomplicerade sjukskrivningar dvs korta sjukskrivningar med tydlig medicinsk orsak lämnas därhän.
Sjukskrivningar blir svåra och skadliga när patienten även har ett livsproblem som man med sjukskrivningen medikaliserar. Vid längre sjukskrivningar riskerar man att skada patienten även om det finns en tydlig medicinsk underliggande orsak.
Som läkare kan man avgöra om en sjukskrivning är bra eller inte för en patient. Känns det fel så är det fel! Om man inte lyckas handskas med detta utan sjukskriver mot bättre vetande uppstår två problem:
För det första: Man känner obehag inför situationen och patienten. Patienten märker det. Det
är svårt att hjälpa då.
För det andra: Man tar över ansvar och passiviserar, försöker dra patienten åt ett håll man tror
är bra. ”En halvtimmes promenad om dan.” ”Gå till sjukgymnasten.” ”Besök arbetsplatsen.”
Patienten gör motstånd, kommer med invändningar, eller så blir det helt enkelt inte av.
Hur kan då detta tråkiga läge undvikas? Hur undvika att medikalisera livsproblem? Grunden
måste vara att man försöker förstå patienten. Det handlar om människor som hamnat i
situationer i livet som de har svårt att klara av, de befinner sig i ett utsatt läge.
Låt patienten berätta. Bara lyssna, reflektera dvs upprepa eller omformulera det patienten
menar och känner. Följ med och lev dig in. Undvik egna värderingar. Be om förklaringar på
sådant som du inte förstår och låt inga oklarheter passera. Summera. Patienten ska ge dig ett
kvitto på att du har fattat. Nu har du en bas att stå på. Du känner empati. (Såvida inte
patienten försöker lura dig. I så fall måste du vara ärlig och ifrågasätta orimligheter.) Detta
och att du är intresserad upplever patienten. Ni har en allians.
Redogör för gällande regelverk så ni vet vad ni har att förhålla er till.
Tala nu till patientens friska sida. Tänk potens och salutogenes.
Fråga: ”Vad vill du nu helst? Kvar på gamla jobbet? Nytt jobb? Utbildning? Sjukersättning?”
Skulle patienten här välja sjukersättning och du inte tycker det är helt rimligt säg som det är:
”Jag ser ingen sjukpensionär framför mig. Det målet kan jag inte hjälpa dig till. Något annat
jag kan göra för dig?” Annars: ”Vad är det som gör att du vill just detta?” Patientens svar
kommer här att verka självmotiverande. ”Hur ska det kunna gå till?” Patienten kommer med
lösningar som passar. ”Hur ska sjukskrivning kunna hjälpa dig?” Svaret resulterar ofta i att
den inte kan det. Annars: ” Hur lång sjukskrivning behöver du och vad ska du använda den
till?” Under samtalet upprepa det som patienten säger som du tycker är klokt och bra men
undvik motargumentation. Patienten lyssnar nu gärna på om du har något att tillföra.
Om det är någotsånär rimligt, gör som patienten föreslår men utvärdera tillsammans med kort
intervall och be patienten ändra riktning om det inte utvecklar sig på ett bra sätt.
Om ytterligare utvärdering av sjukskrivningen behövs:
Fråga: ”Vad är bra för dig med sjukskrivning?” ”Vad är mindre bra?” ”Om du skulle gå
tillbaka till jobbet, vad skulle Problemet med det vara?” ”Vad skulle däremot vara bra?”
Angående Problemet så visar det sig sällan vara medicinskt utan oftare av social karaktär och
patienten får fundera på hur det ska lösas. Som doktor är det klokt att undvika att ta på sig
ickemedicinska problem.
Praktiska tips:
-Tidig kontakt med arbetsgivaren, gärna ett telsamtal redan vid första besöket tar inte lång tid
och ger mycket. Info åt båda håll och planering.
-Om patienten har en åkomma som gör att han inte kan arbeta i vanlig takt kan han vara
heltid på jobbet och arbeta med halvfart under halv ss. Ss blir då lätt att avsluta.
-Frikoppla ss och utredning. Vänta inte på utredningsresultat för arbetsåtergång.
-Alkohol/droger? Om ss riskerar överstiga tex 4 veckor. ”Jag har som rutin att alltid ta prov
på alkohol och droger, är det OK för dig?” Undvik mängdfrågan före så att patienten inte
utsätts för att behöva ljuga. Överraskningar väntar.
När samsyn brister.
Efter att ha samtalat med patienten som beskrivet ovan och ni står oförenligt lång ifrån
varandra: Summera för patienten hur du har uppfattat att patienten anser sig bäst hjälpt och
redogör sedan för dina egna tankar och bedömningar. Konstatera att ni tänker olika och att du
inte kan göra något som du tror skulle skada patienten eller som patienten rimligtvis inte kan
ha rätt till. Ev erbjud second opinion till en kollega. Jag har själv varit denna andra doktor till
mina kollegors patienter och till min förvåning konstaterat att patientens sjuskrivningsönskan
inte längre kvarstår utom i ett fall som sedan visade sig vara ett bedrägeri.
Ärvda sjukskrivningsärenden. Vilka svårigheter uppstår?
Från annan klinik, kräv remiss med sjukskrivningsplanering precis som man gör när man tar
över annan medicinsk behandling.
Från samma klinik, ”Jag måste göra min egen bedömning och samtidigt har jag stor respekt för att du har varit sjukskriven så länge.” Man måste således ta ansvar för vad någon annan i sjukvården har gjort gentemot patienten. Sjukskrivningen måste trappas ut successivt. Förbered patienten på att symptomen kan förvärras tillfälligt när tjänstgöringsgraden ökar. Säg inte: ”Vi provar.” Då går det inte. Säg istället: ”Det finns bara en väg framåt även om det känns svårt.” Står doktorn ut gör patienten det också.
Sjukskrivning som besöksorsak. 15 min avsatt tid.
Det är bäst att tidigt i konsultationen ta reda på vad patienten vill ha hjälp med i enlighet med patientcentrerat förhållningssätt. Du får då reda på om patienten har tänkt sig sjukskrivning. Känner du att tiden inte räcker till för denna viktiga uppgift har du naturligtvis rätt.
Säg: ”Sjukskrivning är ett stort ingrepp i ditt liv. Jag har stor respekt för det. Det är inte möjligt för mig att ta ställning på så kort tid. Både du och jag behöver sova på saken. Du får en återbesökstid.” Det är inte ovanligt att patienten avbeställer denna.
Vad baserar jag mitt beslut på?
Magkänslan. Göra det som jag tror är bäst för patienten. Utgå ifrån att varje människa mår bäst av att vara behövd och kompetent, inte tyckt synd om och kompenserad.
Jag har också ett ansvar för att samhällets resurser används rätt.