Om oss‎ > ‎

Reflektioner

Vara med i Läkare med gränser – VARFÖR!??!
Läkare med gränser är inte en motreaktion på "Läkare utan gränser", som gör stora humanstiska insatser runt om i världen. Det handlar istället om att återerövra möjligheten att utföra läkekonst. Vi verkar för att sprida kunskap via websida, debattartiklar, andra publikationer, föreläsningar och daglig egen klinisk verksamhet i läkekonstens tjänst. Nätverkets medlemmar framhåller ärlighet som en fundamentalt läkande ingrediens både för patient och läkare. En läkare med gränser värnar sitt oberoende gentemot såväl politiker som läkemedelsindustri för att kunna göra gott för patienten. Gott i bemärkelsen bidra med kunskap via en professionell bedömning gällande vad som utlöst, vidmakthåller och skulle kunna lösa patientens problem. Ordvalen inom svensk sjukvård i vår tid, styr oss bort från läkekonsten och mot konsumtion –  patienter är numera kunder och politiker beskriver behov "som ska tillfredsställas" utan att koppla det till medicinska bedömningar eller prioriteringar. Journalister uppmanar patienter att söka vård utomlands så man ska slippa köa.
Det finns en rädsla hos läkarkåren att stå emot detta. Det är svårt att göra bedömningar och stå för dessa - det finns ju en risk att man missat något och såväl kollegor och medarbetare som patienter har hög tendens att tolka positiva känslor, som tex NÖJD, att man fått rätt behandling. Är man kunnig och gränssättande, kan detta tolkas som hårdhet och nonchalans, ifall kunden känner sig missnöjd. Vi vill stötta varandra i att träna oss i att göra bedömningar och avstå från medicinska åtgärder när det handlar om medikalisering eller mycket kortsiktiga tidsvinster. Vi är emot nollvisioner för livet, då det skapar bilder av en möjlig odödlighet som skapar ångest och mindre förmåga att delta i det liv man har medan det pågår. Livet har en början och ett slut - frågan är vad vi ska fylla det med där emellan?

-Att utveckla professionalitet - att kunna sin sak- kräver både inläsning, träning och erfarenhet. Det är normalt att vara osäker i den processen, särskilt när äldre , mer erfarna kollegor rekommendera att man ska göra det de gör "för att slippa bli anmäld eller för att det går snabbast att göra patienten nöjd".
- Människosyn - att se människor utifrån en förmåga att utvecklas istället för att dela in oss i antingen svaga eller starka. De med oförmåga till autonomi ska givetvis tas om hand och stöttas av andra, men att behandla människor som om de inte är autonoma när de egentligen har förmåga till att ta eget ansvar och förstå konsekvenser av beteenden, gynnar ingen. 
-Går jag med i ett parti? Nej, vi är politiskt obundna och röstar olika. Däremot är de frågeställningar vi diskuterar samhällsfrågor, varför det blir politisk laddning i våra diskussioner. Hur ska vi använda sjukvården för att gynna så många som möjligt på bästa sätt? Vi vill föra en rak, tydlig och öppen kommunikation kring att vi inte kommer undan att välja. Våra resurser är begränsade och alla kan inte få allt. Vad ska vi avstå ifrån för att optimera användandet av resurserna?
-Hur ska jag våga uppfattas som kontroversiell när jag är rädd för att bli utesluten från det sammanhang jag vill verka i? Var och en får träna på att ta sina strider, i det enskilda mötet men samtidigt hålla en linje utifrån strategiskt tänkande – hur kan jag påverka på sikt och vara hållbar i det? Att välja en väg istället för att ständigt vara i kamp?
- Vem äger kapacitet att påverka sitt eget liv - bli aktör istället för offer.
- Avstå från att "lura patienter" genom att lova dem en kontroll över livet som man inte kan uppnå. Vi ska inte heller ordinera säkerhetsbeteenden, som på sikt ökar sannolikhet för ökad ångest och nedstämdhet. Om man känner sig otrygg så är inte det alltid ett tecken på att något är fel. Jag kanske helt enkelt är dålig på att vara rädd. Idén om att vi har en "rätt att må bra", har en psykologisk helt motsatt effekt än grundtanken med idén. Vårt biologiska överlevnadssystem inbegriper förmågan att känna rädsla. Problemet är att vi blir rädda för företeelser som inte är farliga. Beter vi oss dessutom som om situationen är farlig utifrån känslan så lär vi vårt rädslesystem att reagera på fel stimuli. 
-En fälla är att vi sätter upp mål för hur vi ska känna istället för vad vi vill uppnå.
(SE Kelly McGonigals TEDtalk om "How to make stress your friend")

Läkare med Gränser har inte som mål att knäppa andra på näsan och tala om att de gör fel, genom att stå för ovanstående. Det handlar inte om att vi har brist på ödmjukhet, utan att vi vill ta vårt professionella ansvar och kunskap på allvar. Att ha respekt för sig själv är grunden att ha respekt för andra.
Axiom
- Det går inte att leva ett liv utan inslag av obehag – att göra ett val innebär risken att något annat kunde ha varit ett bättre val.
- Vårt samhälle skapar onödigt psykologiskt lidande genom grundantagandet att man kan göra val som är helt rätt och på så sätt undvika obehaget att göra fel (psykologisk inflexibilitet).
- Drömmen om odödlighet och smärtfrihet som omformuleras i olika nollvisioner handlar egentligen om  nolltolerans för livet självt.
-Varje individ får en ökad frihetsgrad när den inser att den kan påverka genom att koppla ihop sina egna handlingar med egna val - "Jag bestämmer över det jag gör."
-Oskrivna lagar som inte går att härleda till kunskap  utan formuleras som ”Så här gör vi här” – ”Så här gör man här” – handlar om att styra andra via känslor, framför allt rädsla.

Var och en av oss behöver ta ställning till
-Är jag tydlig med vad jag vill i förhållande till mig själv?  Vad kan jag gå med på att medverka till? Har jag det bra för att jag glider med och gör det som är lättast och börjat känna av konsekvenserna av det? 
-Klarar jag av att vara rädd för att bli anmäld och istället tåla en granskning utifrån att jag kan stå för det som jag har gjort?
-Kan jag hantera mina tankar och känslor som just tankar och känslor och höja blicken för att se riktningen i det jag gör?
-Är jag beredd att bli medveten om mina egna problem? Har jag det tillräckligt svårt i min situation för att påbörja en förändring, vilket initialt kommer leda till egen ångeststegring. 
-Är jag en säljare eller utförare? Om svaret är varken eller - då kanske du är en läkare eller annan behandlare, med en personlig gräns utifrån hoppet om att kunna bidra till något gott. Hör i så fall av dig till oss!

  

Comments