Verktygslåda‎ > ‎Professionalitet‎ > ‎

Grundantaganden

• Rädsla för ”vad andra ska tycka” ska inte styra medicinska beslut.(De besluten ska vara kunskaps- och erfarenhetsbaserade.)
 
• Att säga nej är inte samma sak som att nonchalera – om man kan motivera varför man säger nej. Träna på att säga nej utan affekt – beslutet ska vara självklart och inte förhandlingsbart när du väl tagit ställning. Inkommer ny information eller förändras symptomen gör man en ny, medicinsk  bedömning för att ev. ta ett annat beslut.
 
• Recept, remisser, sjukskrivning och andra intyg är inte alltid rätt åtgärd mot lidande. Vår kanske största utmaning som läkare är att få ta del av människors lidande och inte kunna göra något åt det. Tröst och lindring handlar ofta om att bara finnas där och lyssna, inte agera.
 
• Man får leva med att inte alla tycker om en eller inte tycker att man alltid gör rätt. Denna tes gäller i förhållande till såväl patienter, anhöriga som media och HSAN. Huvudsaken är att man själv vet vad man grundat sitt beslut på och kan stå för/leva med det. (Jmf ”Att kunna se sig själv i ögonen”…)
 
• Professionell= snäll = att göra det den politiska ledningen, anhöriga eller patienten VILL? (Denna populära syn på att vara professionell sammanblandas i många sammanhang med empati…Vilket leder oss på vägen till felbehandlingar och iatrogena skador – CAVE)
 
• Att basera sitt handlande på kunskap och erfarenhet är inte samma sak som att vara kylig. Vi ska ha ”en kall hjärna, ett varmt hjärta och rena händer”.
 

• ”Snällhet” i form av att ”göra kunden till viljes” kan få katastrofala konsekvenser (t.ex. iatrogent missbruk,  akut sjukdom missas i flödet av oklara behov av illabefinnande ). Att vilja väl kan bli fel om man glömmer bort sin professionalitet och att den ständigt måste utvärderas utifrån kunskapsbasen. Gör jag det som leder till ökad hälsa och minskat lidande eller är jag med och bidrar till en sjukvårds-konsumtion baserad på marknadsekonomiskt tänkande?


Professionella och allmänmänskliga verktyg

Acceptans: ”villighet att känna obehag”; Det är som det är och jag ska släppa det jag inte kan förändra men hålla ut och förändra det jag kan påverka.

Åtagande: Mitt uppdrag, mitt ansvar. Jag måste själv kunna utvärdera om jag når den nivå som är rimlig i förhållande till förutsättningarna. Ingen kan göra allt. Alla måste bidra med något.

Delta: Vi är alla med och skapar vårt sammanhang. Vi måste själva ta ansvar för hur vi beter oss medan andra får ta hand om sina reaktioner på oss. Dåligt samvete och skuld handlar oftast om att man inte är villig att stå fullt ut för sina val. Räta på dig. Lita på att du gör det du kan. Om du faktiskt är lat kan du göra lite till istället.

Uppmärksamhet: Gör det du gör fullt ut. Låt tanke, känsla och handling samspela i nuet. Var inte i ”då och sedan” med tanke och känsla, för då deltar du inte i nuet. Våra fem sinnen hjälper oss att delta. Använd syn, hörsel, smak, lukt och känsel kopplat till ditt åtagande.

Nåd: Var ödmjuk inför själv och andra och utgå ifrån att de flesta av oss försöker göra sitt bästa. Och om det är tillräckligt – kan du påverka så att de deltar eller anstränger sig lite till? Vuxna är som barn, vi vill ha uppmärksamhet. Bjud på din uppmärksamhet när någon annan gör det du värderar.

Mod: Våga utvärdera utförda insatser – går det att bli ännu bättre? Undvik fördömanden – vi gör alla fel någon gång och för att bli bättre måste vi våga se det. Jag kan påverka det jag gör och man rättar inte till ett misstag med ett annat.  Modig är man när man gör något man är rädd för att göra och rädslan övervinns av värdet i handlingen man utför.

”Intuition” är ihopkopplingen mellan känsla och förnuft (i mandelkärnan –amygdala- i limbiska systemet). Våga lita på din intuition och följ den när det behövs – även i professionella sammanhang.

Comments