Att sätta gränser i praktiken

Hur ska vi som professionella handskas med patienter och anhöriga som….
”kräver”(tider, undersökningar, intyg mm) rättigheterna överväger skyldigheterna
inte accepterar tidsramar (”tar för sig när de väl fått tid”, kommer sent)
är aggressiva; hotar med anmälningar, pressen, självskadehandlingar eller beter sig hotfullt mot person (fysiskt eller verbalt)
skuldbelägger (”du är oprofessionell, har inte fullgjort ditt åtagande, jag har inte fått någon hjälp” etc)
….i förhållande till vår skyldighet att verka i enlighet med HSL (Hälso och Sjukvårdslagen).
BASEN:
vilka spelregler gäller för sammanhanget, dvs hur ser uppdraget ut för VC och hur uppnår vi det?
VIKTIGT:
snäll och professionell är inte samma sak
att vi håller en gemensam linje/stöttar varandra (hur man handskas med andras beslut, vad man säger om varandra, hålla isär sak och person)
att du kan värdera din egen insats och inte enbart låta andras uppfattningar om dig styra
förstå att vi inte alltid kan vara överens med våra patienter
TIPS:
Att själv kunna ta emot och hantera ett nej är grunden för att själv kunna säga nej.
Att markera en inställning/åsikt är inte samma sak som att avvisa.
Meningsmotsättningar/konflikter är naturligt. De lär oss att ifrågasätta och reflektera över våra egna, mest grundläggande uppfattningar. Att ha skilda uppfattningar är ok.
När något kryper oss under skinnet/går oss på nerverna då kan en av våra gränser ha passerats. Använd känslan som utgångsläge för ett ÖVERVÄGANDE; ska jag acceptera situationen eller ska jag tillbakavisa = VAD TYCKER JAG SJÄLV utifrån mitt professionella ansvar och kunskap?
Ta inte på dig skuld för sådant som du inte har ansvar för.
SJÄLVINSIKT:
Hur får andra mig att göra som de vill? (hot, antydningar om egens persons värde, kompetens, smicker, etc)
BETEENDEN i PRAKTIKEN (träna i fantasin, med en partner eller en arbetskamrat)
Lär in motrepliker; ex. ”Det här finner jag mig inte i…..”, ”Jag håller inte med om…”, ”Jag uppfattar att du behandlar mig nedlåtande och hotfull vilket jag inte accepterar.”, ”Jag är inte enig med dig om att…”, ”Är du medveten om att du hotar mig nu? Vad är din avsikt med det?”, ”Förklara hur du menar. Min åsikt är att…”, ”Stopp, vänta nu, vad är det som händer? Det känns som att……låt oss diskutera” (Förklarande meningar som man är säker på)
Fysiska beteenden/sunt självhävdande:
Lagom röstnivå
Jämnt, flytande tal
Öppen, avspänd blick med normal mängd ögonkontakt (lyssna =98-100% på ansikte/ögon, 30% av tiden när man talar själv; mer än 15s ögonkontakt är mycket obehagligt)
Avspänt ansiktsuttryck
Öppna händer vid sidorna
Avslappnad kroppshållning, respektfull distans
Tystnad för att lugna och tystnad i samband med agerande
NÄR DET INTE GICK SOM MAN VILLE
Hur ska det bli bättre nästa gång?!!?
Analysera vad det var som hände : konkret och känslomässigt
Vad var det jag egentligen ville uppnå? MÅL Vilka alternativa beteenden skulle kunna leda till det?
DVS, jag ska göra det som är effektivt i förhållande till mitt mål även om jag får obehagliga tankar och känslor parallellt.
Ändra strategi
Utvärdera
Livet är en läroprocess. Att vara trygg är att klara av att vara rädd.

Litt.tips
Att förstå och påverka beteendeproblem, Olle Wadström

Att sätta gränser, Bengt Grandelius (eg. barnuppfostran)

Vad vill du – egentligen? Om mål, mening och balans i livet, Erica Falkenström 



Comments